Som jag har sagt tidigare så är jag lite av en ensamvarg. Nu låter det kanske som om att jag är mobbad - så är inte fallet (vad jag vet i alla fall, ni kanske allihopa snackar bakom ryggen på mig?!). Grejen är den att jag ofta tycker om att vara ensam för att det är så skönt att bara liksom... bara vara, och kunna göra allt när och hur man vill. Jag har vänner, världens finaste och bästa vänner. Det säger såklart alla, men jag tycker att mina vänner är det! Jag är inte den där tjejen som måste ha 500 ytliga vänner för att kunna byta "bästis" varannan vecka. Jag gillat stabilitet, jag gillar mina vänner, jag gillar trygghet. Med andra ord har jag hellre få vänner som får mig att må bra än många vänner som får mig att må dåligt.

Att må bra med någon betyder för mig att aldrig behöva skämmas över den jag är, eller känna mig det minsta lilla osäker. En vän ska också alltid finnas för en vän, oavsett vad det gäller, men bland det viktigaste är ändå att man ska kunna skratta tillsammans. Skratt gör livet lättare och mycket mycket bättre.

Jag och några kära vänner.