Dags för ett efterlängtat inlägg till er som tittar in här ibland!

Livet rullar på som vanligt. Ganska långsamt, men ändå för snabbt alltså. Med för snabbt menar jag att det är för kort tid kvar till studenten. Det är som med hatkärlek ungefär. Samtidigt som jag längtar mer än till något annat så fruktar jag det minst lika mycket. Mitt livs kanske hitills roligaste dag kommer sannolikt äga sönder rent ut sagt, men utvecklingskrisen som kommer att drabba mig dagen efter känns inte lika lockande.

Nu ska jag inte klaga jag får ju faktiskt mat snart, och ni som känner mig vet att detta är något som jag verkligen ÄLSKAR.