Jag har ungefär tusen miljoner känslor som flyger runt kors och tvärs i min kropp just nu och jag har ingen aning om vad jag ska göra med och åt dem. Det är så läskigt att vissa känslor inte alls är kontrollerbara. De bara kommer in i en på något konstigt sätt och bygger bo, oavsett om man vill eller inte.

Måste bara säga att jag är så SJUKT irriterad på att det bara går skitprogram på TV på förmiddagarna. SNÄLLA ta lite hänsyn till oss stackars skiftarbetare. "Sjunde himlen" är inte ett bra program och inte "Våra värsta år heller". Som tur är spelar mamma in "Idol" åt mig på kvällarna. Annars vet jag ärligt talat inte om jag hade överlevt. Överväger seriöst att trakassera alla kanaler med klagomail. Jag orkar inte längre.

The Calling – Wherever You Will Go

En av mina all time favoritlåtar.

Kan meddela att livsglädjen åter intagit min kropp. Idag hostar jag bara - YES!! Och Elin, jag har tänkt lite, och kommit fram till att jag bara vill umgås med människor som får mig att må bra. Så det här är slutet för vår vänskap och du är här med bannad från min blogg och mitt liv. Jag önskar dig dock all lycka i framtiden

Ni andra får såklart fortsätta läsa!!

Känns som att mitt "mästerverk" inte blev så mästerligt, men ja ni och speciellt du Elin fattar grejen i alla fall.

Eftersom att mina stalkers verkar vara så ivriga på att läsa något ska jag bjuda på några rader, och njut nu för det kommer säkert dröja en månad till nästa inlägg.

Just idag känner jag mig rätt trött på livet. Det känns liksom inte okej att vakna av att halsen gör så ont att det knappt går att svälja. Sen kommer ju allt kännas ännu bättre när jag ska jobba med den olidliga smärtan. Helvete. Men nej okej, ska vara positiv. Pengar, pengar, pengar. På fredag, på fredag, på fredag. Längtar, längtar, längtar.

Fan. Det här med skrivande gick ju inte så bra, men idag börjar jag jobba igen. Så hej igen Mekonomen och hejdå chillivet som varade i två veckor.