DAG 3. MINA FÖRÄLDRAR
Förlåt nu låter jag kanske hemsk, men jag tycker egentligen inte att det här är något roligt ämne att skriva om. Jag älskar mina föräldrar mest av allt på jorden, men det känns inte jättejätterelevant att berätta allt om dem här för er... men jaja!
Min mamma heter Susanne och min pappa heter Bengt. Jag har inte stenkoll på åldrarna så jag hoppar över det. Båda två är utbildade lärare, så det känns litelite som om att jag också ska gå den vägen. Mina föräldrar är jättebra. De hjälper mig alltid med allt jag vill ha hjälp med. Ibland hjälper de till och med även om jag inte vill ha hjälp. Känns till exempel sjukt bra att vara bortskämd med att alltid ha någon som förhör mig inför prov och liknande!
Egentligen skulle man väl kunna säga att jag verkligen är mammas flicka. Om jag mår dåligt över något så är det mamma jag pratar med, utöver Adam. Inte bara när jag mår dåligt utan alltid när jag vill prata. Jag har till exempel ringt henne när jag varit på väg hem från krogen klockan ett på natten bara för att jag ville ha någon att prata med och det tycker hon inte alls är något konstigt utan bara pratar på trots att jag väckte henne. Hur söt?!
Nu vet ni lite mer än innan i alla fall! Ajaaa, tillbaka till studierna.......
Min mamma heter Susanne och min pappa heter Bengt. Jag har inte stenkoll på åldrarna så jag hoppar över det. Båda två är utbildade lärare, så det känns litelite som om att jag också ska gå den vägen. Mina föräldrar är jättebra. De hjälper mig alltid med allt jag vill ha hjälp med. Ibland hjälper de till och med även om jag inte vill ha hjälp. Känns till exempel sjukt bra att vara bortskämd med att alltid ha någon som förhör mig inför prov och liknande!
Egentligen skulle man väl kunna säga att jag verkligen är mammas flicka. Om jag mår dåligt över något så är det mamma jag pratar med, utöver Adam. Inte bara när jag mår dåligt utan alltid när jag vill prata. Jag har till exempel ringt henne när jag varit på väg hem från krogen klockan ett på natten bara för att jag ville ha någon att prata med och det tycker hon inte alls är något konstigt utan bara pratar på trots att jag väckte henne. Hur söt?!
Nu vet ni lite mer än innan i alla fall! Ajaaa, tillbaka till studierna.......
TAKE A BITE OF MY HEART TONIGHT
Mitt schema ser ut såhär de följande dagarna:
Torsdag - religionsprov
Fredag - rättskunskapsprov
Lördag - högskoleprov
Roligt liv man har.... eller?
Torsdag - religionsprov
Fredag - rättskunskapsprov
Lördag - högskoleprov
Roligt liv man har.... eller?
MAN MÅSTE DÖ NÅGRA GÅNGER INNAN MAN KAN LEVA
De här bilderna säger allt om min tuffa dag. Hårt plugg av världens tråkigaste religionsbok och belöning i form av världens godaste müsliskorpor och världens näst godaste tropicanajuice (cloudy apple är godare hehe).
DAG 2. MIN FÖRSTA KÄRLEK
Kärlek är något abstrakt. Det är det finaste som finns men samtidigt gör det ont. Jag ska försöka kortfatta det här inlägget (kommer misslyckas) så mycket som möjligt, men det är svårt.
När jag var 15 år hade jag jag min första pojkvän. Jag trodde att jag var kär, men det kan jag nu i efterhand säga att jag inte var. Jag var inte redo att ge av mig själv, och är det inte vad kärlek handlar om? Att ge av sig själv och få tillbaka av någon annan.
Ett år senare när jag var 16 år träffade jag en kille som jag bombsäkert trodde att jag inte var kär i. Jag vet nog fortfarande inte om jag var det eller inte och kommer antagligen aldrig att veta. Det var i alla fall första gången som jag verkligen verkligen tyckte om någon på riktigt, men egentligen kan jag inte säga att det var kärlek för så nära varandra kom vi aldrig. En sak som jag är säker på är dock att han gav mig mycket. Han fick mig att för nästan första gången i mitt liv våga öppna mig, och det är jag än idag tacksam för.
Jag var 17 år när jag träffade min nuvarande och största kärlek, Adam. Med honom vet jag för första gången att det är kärlek. Det finns ingen annan som jag verkligen kan vara mig själv med utan att känna mig det minsta lilla obekväm. Tack vare honom har jag blivit så mycket mer säker på mig själv. Jag vet att jag inte behöver vara perfekt hela tiden. Jag vet han älskar mig för den jag är, och det är nog en utav de bästa känslorna som finns. Adam är inte bara min pojkvän, han är så mycket mer, han är min allra bästa vän. Den enda som jag kan dela allt med. Kärlek för mig är säkerhet, skratt, värme, mjuka beröringar och att känna att man bara vill vara med den personen. Att allt känns komplett när man är med varandra, och så känner jag med Adam.
När jag var 15 år hade jag jag min första pojkvän. Jag trodde att jag var kär, men det kan jag nu i efterhand säga att jag inte var. Jag var inte redo att ge av mig själv, och är det inte vad kärlek handlar om? Att ge av sig själv och få tillbaka av någon annan.
Ett år senare när jag var 16 år träffade jag en kille som jag bombsäkert trodde att jag inte var kär i. Jag vet nog fortfarande inte om jag var det eller inte och kommer antagligen aldrig att veta. Det var i alla fall första gången som jag verkligen verkligen tyckte om någon på riktigt, men egentligen kan jag inte säga att det var kärlek för så nära varandra kom vi aldrig. En sak som jag är säker på är dock att han gav mig mycket. Han fick mig att för nästan första gången i mitt liv våga öppna mig, och det är jag än idag tacksam för.
Jag var 17 år när jag träffade min nuvarande och största kärlek, Adam. Med honom vet jag för första gången att det är kärlek. Det finns ingen annan som jag verkligen kan vara mig själv med utan att känna mig det minsta lilla obekväm. Tack vare honom har jag blivit så mycket mer säker på mig själv. Jag vet att jag inte behöver vara perfekt hela tiden. Jag vet han älskar mig för den jag är, och det är nog en utav de bästa känslorna som finns. Adam är inte bara min pojkvän, han är så mycket mer, han är min allra bästa vän. Den enda som jag kan dela allt med. Kärlek för mig är säkerhet, skratt, värme, mjuka beröringar och att känna att man bara vill vara med den personen. Att allt känns komplett när man är med varandra, och så känner jag med Adam.
YOU'RE ALWAYS THERE, YOU'RE EVERYWHERE
Har småätit mig igenom hela kylskåpet.... alldeles för tidigt på morgonen. Har ont i magen, men är ändå sugen på att äta mer. Är det något fel på mig?
JAG VET VEM JAG ÄR NÄR JAG ÄR HOS DIG
Säger godnatt med de här ljuva tonerna: Death Cab for Cutie – A Lack Of Color
En av världens bästa låtar. Ärligt.
DAG 1. PRESENTERA MIG SJÄLV
Mitt fullständiga namn är Ulrika Christina Vilhelmina Jansson, men kort och gott är det Ulrika som gäller. Jag tycker inte om mina mellannamn, eller rättare sagt så förstår jag inte alls vad mina föräldrar tänkte på när de gav mig två namn som rimmar.
Tråkfakta
Randomfakta
Tråkfakta
- Jag bor i Mariefred, i ett litet vitt radhus, tillsammans med mina föräldrar. Inga syskon, inga djur = tråkigt.
- Ungefär 160 cm lång, blont hår, blåa ögon, you name it!
- Pluggar samhälle med inriktningen ekonomi.
Randomfakta
- Håkan Hellström och Kent är mina ultimata favoritartister (Lars Winnerbäck också fast inte riktigt lika mycket. JAG ÄLSKAR SVENSK MUSIK.)
- Min favoritmat är kött, potatis och sås i alla former. Fast idag kom jag på att jag älskar hemgjord pizza väldigt mycket också.
- Jag dricker inte mjölk (inte gjort det sedan jag var kanske...7 år) och inte heller läsk.
- Jag har ingen aning om vad jag vill göra resten av mitt liv.
- Jag har haft tandställning (men det kommer jag typ inte ens ihåg även om det bara var något år sedan).
- Blå, vit, svart, beige och grön är mina favoritfärger.
Håkan-konsert, det är lycka för mig.
OUT OF EVERY SORROW ANOTHER DAY WILL DAWN
Eftersom att jag tycker att det är så himla roligt när andra gör sådana här listor så tänkte jag, varför ska inte jag också köra? Så nu kommer det! (Var berädda på långa inlägg.....hehe)
Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Vad bjuder jag på för mat?
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Om det här vore min sista dag
Dag 07 – Vänner
Dag 08 – Favoritsaker
Dag 09 – Min tro eller livsfilosofi
Dag 10 – Bloggfavoriter
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – 10 saker du inte vet om mig
Dag 13 – En vanlig dag hemma hos mig
Dag 14 – Dåliga vanor och laster
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Första kyssen
Dag 17 – Barndomsminne
Dag 18 – Ett pinsamt ögonblick
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Mina förebilder
Dag 21 – Mina dåliga sidor
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Mitt hem
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – Det här är jag bra på
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Saker jag saknar
Dag 29 – Det här ska jag bli när jag blir stor
Dag 30 – 10 dödssynder
NÄR JAG FALLER, SÄTT MIG I BRAND
I fredags var det UF-mässa, där mitt företag ställde ut, så veckan bestod till störst del av monterbygge. Så sjukt jobbigt, men resultatet blev super! Och försäljningen (vi säljer tygkassar) gick GALET bra, verkligen över förväntan, så jag är sjukt glad för det! Jag och Arnela har också hunnit med en tripp till Uppsala och universitet där. ÄLSKAR verkligen Uppsala. Trots att det är en storstad är mysfaktorn verkligen skyhög. Jag skulle inte ha något alls emot att bo där (!!) men universitet var en liten besvikelse.... ärligt, finns det någon annan skola som använder griffeltavlor?! Besöket gav mig i alla fall inget annat än mer förvirring. Jag vill plugga, men jag vet inte vad jag vill plugga... känns toppen!
JAG ÄR HELLRE BLIND ÄN SER MITT LIV UTAN DIG
TONIGHT I'VE FALLEN AND I CAN'T GET UP
Hatar och älskar hur låtar kan påminna en om händelser, personer och perioder i livet. Det är konstigt hur bara en låt kan återframkalla känslor. Jag vill inte känna, jag vill bara lyssna, men det går inte.
